Traditionellt har arkeologer varit män med mycket traditionella värderingar. I senare tid har genusteorier slagit igenom, men fortfarande är det svårt att hävda att en helt annan värld funnits där kvinnor varit ledande. Marija Gimbutas visade att så varit fallet men hon ifrågasattes länge. Kanske på grund av att hon kallade sina böcker The Goddesses and Gods of Old Europe 6500-3500 BC, The Living Goddesses och The Language of The Goddess. Att hon tycktes fokusera på gudinnor gjorde att arkeologer inte kunde eller ville se vad hon kommit fram till. Men det var inte i huvudsak gudinnor hon lade vikten vid, utan hur vi människor har levt i harmoni med naturen och varandra. Från de artefakter som hon och andra grävde fram i sydöstra Europa kom hon fram till att krig inte existerade och att människor föredrog lek och gemenskap. Det gjorde också att de kunde utveckla en hög kultur med märkliga byggnadsverk. Filmen Signs out of time, the story of archeologist Marija Gimbutas ger en bild av hennes forskning och det hon ville förmedla till vår tid (https://www.youtube.com/watch?v=BjE2-H1R9Zs).
Den forskning jag lägger fram är inget nytt under solen. Jag gör bara nya tolkningar av det som hittills har setts som kvinnors underordning självklar i en patriarkal värld. Jag menar att denna nu allenarådande världsordning är relativt sent tillkommen, men jag vill veta när, hur och varför den kom till. Det som tolkats som hustrur, döttrar eller prinsessor var högst troligt de ledande i sina samhällen. Istället för makt och krig stod de för att omsorg och där livsglädje var det viktigaste. Belägg för det vill jag lägga fram här. Jag vill också försöka visa hur och när patriarkatet tog över.
Feministarkeologen 